Livet med unghästar

Idag fick jag med Linnéa ut till stallet och hon fick pyssla med Sensei och hämta han från hagen mm. Som jag skrev i förra inlägget vill jag ju ha någon som kan hjälpa mig och han behöver bli hanterad av någon annan än mig, dels för hans skarpa huvud och för att han enbart är hanterad av mig och risken är att han enbart kommer lyssna på mig om jag inte tar hjälp av någon annan också så han börjar lyssna på andra.

 

Skickade ut Linnéa i snön för att hämta han medans jag mockade, minutrarna gick och jag började fundera hur det gick att få in honom, kikade ut och såg att dom var påväg. Men han hade minsann försökt med henne att inte gå in, backade, vägrade gå och slog rot i marken. Precis det som jag var "rädd" för i och med att han inte är hanterad av någon annan. Det är första gången som någon annan än jag tog in honom ifrån hagen utan att jag var med (ok stallägarna tar ju in på kvällen men då är ju dom andra också inne osv så det är inte samma sak) men hon fick in honom och hade gjort som jag gör fast jag inte hade berättat det innan. Toppen!

 

Sen dansade han lite på gången och var uppspelt - en ny människa!! Sen spelade barnen hockey också så han var lite nyfiken på det och vad det var som lät, även om han är van vid oljud och barnen så måste han få testa lite när det är en ny med. Också precis det som jag misstänkt. Hon borstade och kratsade hovarna, tog på han skydden och sen fick han springa lite i hagen. Han vill så gärna busa men nu är det rätt knöligt i hagen och gör ont i hovarna så blev bara lite allmänt rusk på huvudet. 

 

Men skönt att Linnéa kunde följa med och vill följa med för att hjälpa mig. Och hon sa det också att det är bra att någon annan börjar hantera han precis som jag tänk. För hans huvudsskull i och med att han är skarp och smart. Sen var det kul att hon äntligen fick träffa lilleman! Nästa gång kanske det går bättre när hon är med, eller så testar han ännu mera vem vet!