Sigges olycka

Tjenis!
Idag tänkte jag faktiskt skriva och berätta om det som hände med Sigge i början på året. 
Som ni kanske sett på bilder så har han ju en ganska kort svans. Detta hände den 1 januari 2016 och såhär gick det till:
 
Jag var i stallet sent en kväll och Sigge var givetvis med. På denna tiden hade jag Rutan varje dag och jag skulle då longera henne lite i snön på utebanan. Sigge sprang runt utanför banan och nosade och skötte sitt som han alltid gjorde när han var med i stallet.
Plötsligt kom Sigge rusandes mot mig med svansen mellan benen och jag förstod ingenting. Jag har ingen aning om vad som skrämde honom. Men han kom iallafall springandes mot mig och var så rädd att han glömde bort Rutan. Han kom emellan hennes ben och blev trampad på. Han sprang alltså in rakt framför Rutan så det är inte över huvudtaget hennes fel. 
Han skrek och skrek. Det var seriöst det värsta jag någonsin hört. Jag trodde och såg framför mig hur han blev trampad på huvudet och över ryggen (som tur var vart han inte det) och jag fick panik. Sigge kom krypandes fram till mig med blodspår efter sig i snön, Rutan var uppe i varv eftersom hon känt honom slungas mellan hennes 4 hovar. Så jag försökte ta hand om Sigge som klättrade på mig och skrek av smärta samtidigt som Rutan hade lite smått panik och sprang runt mig i cirklar.
 
Jag satt på huk med Sigge i knät och Rutan gick runt och runt, lyckades få upp min telefon och ringde till Malin som var uppe i stallet. Jag hann knappt förklara vad som hänt innan Malin kom springandes och hennes pojkvän efter. Jag minns inte vad jag sa till henne och jag minns inte om jag grät eller inte. Men jag vet att det var en sådan lättnad när hon kom springandes.
 
Malin tog Rutan och gick upp till stallet. Jag satt kvar med Sigge en stund och sen försökte jag bära honom på ett sätt så att jag inte skulle hålla där han hade ont. Jag visste ju inte riktigt vart han hade blivit trampad så jag visste inte hur jag skulle hålla honom.
Malins pojkvän hjälpte mig bära upp Sigge till stallet. När vi väl kom upp så pratade Malin redan med djursjukhuset och vi kollade igenom Sigge för att ge lite information om hur läget var till veterinären. Då såg vi att hans svans var delad i två men satt fast i en liten skinnbit, även ena tassen såg lite knepig ut. Han hade otroligt mycket blod på sig men verkade inte ha ont någonstans förutom i tassen och svansen. 
Malin pratade klart med veterinären och sen sa hon att dom väntade på oss i Karlstad så det är bara att åka.

Mitt i allting kom jag på att Angelica skulle åka med mig hem. Hon var borta i ett annat stall. Så jag ringde henne i panik och med gråten i halsen och berättade vad som hänt. Angelica har berättat i efterhand nu att hon bara släppte allt hon hade i händerna och började springa mot stallet jag var i. Som tur är åkte Mikis och hennes mamma från det stall dom stod i tidigare så dom plockade upp Angelica och skjutsade henne till Rosensjö. 
Ringde sedan mamma och då brast jag ut i tårar. Mamma och pappa var hemma hos Berit och Göran så dom hoppade in i bilen fort som fan och åkte mot stallet.
 
När mamma och pappa väl kommit fram så hoppade vi in i bilen, jag, mamma, pappa och Angelica och åkte mot Karlstad.
Sigge var jättevarm och flåsade och hyperventilerade på samma gång stackarn. Man såg verkligen hur ont han hade. Det skar i hjärtat att se honom så och jag visste inte vad jag skulle göra.
Såklart var det ju snö och is på vägen in till Karlstad eftersom det var i Januari. Så det kändes som att resan tog typ 3 timmar fast den typ bara tog 1.
 
Väl inne på Karlstad så fick vi komma in i ett rum och där träffade vi en veterinär som pratade med oss och som sen gav Sigge lite lugnande och sen tog hon med honom in till ett annat rum. Han skulle opereras under natten. Dom behövde nämligen amputera en del av svansen och även kolla igenom tassen. 
Så när hon gått iväg med honom var det bara att åka hemåt igen. Åka hem utan Siggen. Det sved i hjärtat :( Jag börjar till och med böla nu när jag skriver om det haha...
Den natten var tom och lång..
 
Nästa morgon så vaknade jag upp utan en Sigge i sängen. Det kändes rent ut sagt förjävligt.. 
Bara någon timma senare så fick jag ett samtal att operationen hade gått bra och att Sigge skulle få vara kvar över dagen och att vi skulle få hämta honom nästa dag. Gissa om man längtade?!
 
Pappa och jag åkte in till Karlstad när det var dags att hämta hem Sigge. Vi satt där i väntrummet och väntade och väntade på att dom skulle ropa vårat namn. 
Tillslut kom en liten haltande Sigge med en lite mindre svans ut genom dörren. Han var så glad när han fick se oss men han var samtidigt så tagen av allt och såg väldigt trött ut. En fin tratt hade han på huvudet också.
Bilresan hem kändes såå bra. Min lille Sigge var med hem igen♥
 
Jag kan säga att vi var lyckligt lottade allihopa att det bara var svansen och en tå samt en klo som kommit till skada. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle varit om han blev trampad över ryggen eller huvudet eller nåt sånt. Fyfaraoo!
 
Vi hade några tuffa veckor framför oss. Sigge va inte riktigt sig själv. Han var otroligt lugn (vilket han absolut inte är i vanliga fall haha) och låg och sov hela dagarna plutten. Vi hade lite problem med bandaget på benet också. Vi fick åka in och byta det några gånger. Ibland flera gånger på en dag. Men det var det värt. Allt för min lilla plutt♥
 
Idag mår Sigge bättre än någonsin. Han märker varken av svansen, tån eller klon. Tån har läkt men ser lite rolig ut och klon har växt ut igen och ser helt normal ut. Svansen är som ni vet lite kortare än innan. Men den är mycket finare nu med päls på. Direkt efter operationen såg det ut som ett litet spjut haha. 
 
Jag tänkte lägga upp lite bilder på Sigge innan allting hände, även en bild på hur svansen såg ut när han blev trampad och sen hur han såg ut under tiden samt hur han ser ut idag :) Enjooooy!
 
Sigge med lång svans :)
 
Stackars liten♥
 
Chillarn!
 
Seriöst. Hur söt får man bli? ♥♥
 
 
 
Såhär ser lille svansen ut idag. Ganska söt ändå :D
 
 
/Emma och Sigge
Emmas inlägg | |
#1 - - Lovisa:

Usch blev ju tårögd när jag läste detta trots att du berättat om det och jag vet hur sigge-lur är idag! Gör ont i djur mamma hjärtat när jag läser det lilla plutt ❤ men han är så söt med sin lilla stump och när han viftar med den hur hela rumpan skakar ❤

Svar: Ja fyy :(Haha ja han är ju ganska charmig med stumpen<3
/E
Lovisa och Emma

Upp