Update

God kväll! 

Nu går vi strax in på ännu en ny vecka. Tiden går fort snart är det Februari!! 

Nej set händer inte så mycket roligt för min del, uppe i stallet ett par gånger om dagen för att göra rent såret och se till att han har vatten och ge hö, eftersom han går själv så är det vattenhink och nu när det är ganska många minus så fryser det lätt så jag byter 1-2 ggr/dag så han har färsk vatten. Sen ska han röra sig för svullnadens skull och då lägger jag ut hö i små små högar i hela hagen så han måste gå och måste röra sig. Fick också reda på av tjejerna i stallet att han leker mycket i hagen och galopperar omkring och sparkar bakut. Så ännu ett gott täcken att det går framåt i och med att han inte ens kunde trava i fredags. Hans energi är nog ungefär 200% han har nu stått i över 1 vecka (undantag att longerats i tisdags) och som jag nämnt förr så är han en arbetsnarkoman och blir stollig av att inte arbeta. 

På FM idag var mamma med och hjälpte mig för igår höll han på att sparka mig när jag tvättade och högg emot mig så jag ville ha hjälp att distrahera honom så hon fick mata honom medans jag tvättade. Nu på kvällen när det var dags att tvätta, tempa och ge medicin så frös jag så om händerna så jag vägrade att tvätta med kallvatten så jag kokade vatten och tog det, det var nästan för varmt, men han stod stilla som ett ljus och rörde inte ens ett öra. Såå han tycker alltså om att ha kokhett vatten på sig än kall vatten då vet jag det haha.

Han kommer fortfarande gå själv tills det slutar rinna ur såret och svullnaden gått ner ännu mera. Men jag funderar på om jag skulle börja arbeta han lite försiktigt för han är ju inte halt alls så en spricka eller fraktur känns som jag kan utesluta helt och hållet. 

Får bli en bild på söta Molly från besök hos mamma och pappa för en vecka sen och hon blev bjuden på delikatess.

/Lovisa

Foto/Film, Lovisas inlägg, Stallet | | Kommentera |

Veterinären

Ja till slut kom veterinären ut i alla fall. Hon började med att kolla hur såret såg ut och svullnaden, sen klämde hon och kände, skrubbade rent med vatten och såpa så såret blev helt rent. Efter det ville hon raka runt såret och han är ju aldrig klippt eller hört en klippmaskin så han fick en luva på sig och sen lyssna på ljudet men som jag misstänkte så blev han uppstressad så Marie hjälpte till och fick hålla upp ena frambenet medans hon klippte men det hjälpte inte så vi fick ge honom lugnande men det var knappt så det hjälpte heller.
 
Såret är en typisk spark skada, därav också svullnaden eftersom en sparkskada blir en krosskada också i musklerna och ligamenten runt omkring. Svullnaden har gjort att det täppt igen blodkärlen och därför är dom så utåtbuktande. Han var även vätskefylld på utsidan av låret så det är runt om hela benet. Hon kollade även hur djupt såret var men det var inte djupt (tack och lov) och det gick inte åt något håll, eller hon kom inte in i alla fall. Om det skulle vara en pinne han gått in i så kan det hända att det blivit snett in och då har ligamenten lappat över varandra och därför inte hittar någon öppning och om det skulle vara något kvar i såret så kommer det märkas ganska snabb. Men med tanke på hur såret ser ut, att det är rakt, och på det stället det sitter så är hon nästan helt säker på att den är en spark. Om det är en spark så kan det också ha blivit en spricka men den risken är minimal i och med att han inte är direkt halt eller öm, men man vet aldrig så det ska heller inte helt uteslutas. 
 
Så nu ska han få antiinflamatorisk över helgen, göra rent såret 2 ggr om dagen, tempa på kvällen innan nästa kur med medicinen för att hålla koll så han ej får feber samt promenad och sjukhage i 3-5 dagar eller tills det ser bra ut. Han är så otroligt duktig lilla killen, så snäll och så skötsam även om det inte var det roligaste. 
 
Det jobbigaste med att det är diagnos som sparkskada är att jag fick ju ta bort Ramirez som fick en sparkskada så senan nästan gick av och vi försökte rehabilitera honom under 4 år utan något bra resultat och därför fick somna in. Så detta känns så extremt jobbigt att en till ska få en sparkskada. Är det tacken man får för att man tänker på en sund hästhållning och vill att sina hästar ska gå i en hage med kompisar och inte stå själv? Jag börjar nu tveka om jag ens kommer våga släppa in honom igen. Han fick en sparkskada förra året också men då på frambenet och det blev "bara" en lårkaka utav det. Usch detta känns så jobbigt. Jag vill att han ska gå med vänner och ha ett bra häst liv, men jag vill inte heller riskera sånna här skador eller värre skador. Nej nu fick jag ännu mera att tänka på och fylla upp mitt "tomma" huvud med suck.
Såhär såg det ut efter klippning och rengöring. Nu är det bara att hålla tummarna att det sker en förändring till det bättre under helgen. 
 
Nu → sängen.
/Lovisa
Foto/Film, Lovisas inlägg, Stallet | | Kommentera |

Allting går fel

Nu kommer det ett sånt där klassiskt klagomåls-inlägg. Men idag är det verkligen så att allt går fel och jag är på gränsen att ramla över kanten igen. Första är grejer som hänt i skolan som gjort mig sur, irriterad och ledsen. Råga på det så känner jag att jag inte har fått någon vila på länge och det är så himla mycket just nu. Det enda jag gör på min vakna tid är att stressa, ska på föreläsningar, ska pendla 6 mil enväg, ska hinna plugga till hemtentamen som är nästa vecka medans det har varit kaos med grupparbetet som ska vara klart på tisdag. Samtidigt på detta så har jag fått smärtor i hela kroppen, super ont i min fot och kan inte stoppa ned den en sko utan att få svin ont. Ont i mitt knä, nacken, ont i huvudet och fått tillbaka mina utslag på mitt knä. 
 
Sen har ju Sensei skadat sig, så jag går runt och är ständigt orolig för det, bestämde mig för att ta ut veterinären och hon skulle komma strax efter 16, kom på att hon inte hade fått mitt nr så när hon inte kom och det närmade sig 16.20 ringer jag upp och då har hon fått ett akutfall med kolik på en fölunge så hon måste ta det först. Hopp bara släppa ut honom och åka hem igen. För 3e gången idag. Så nu sitter jag här hemma, funderar på vad som hänt och försöker att intala mig själv att det inte är så farligt, att inte ramla över den där kanten som jag gjort så många gånger och knappt återhämtat mig sen jag gjorde det i höstas. 
 
Så ingen vilande fredag utan sitta och vänta på att veterinären ska höra av sig, men jag själv vet att kloikattacker tar långtid eftersom det ska ges dropp, det ska ges kramplösande, smärtstillande och man måste se till så hästen piggnar till och allt. Så det dröjer nog några timmar men det innebär inte att jag kommer kunna slapna av för det.
 
Så jag hoppas ni har en bättre fredag än jag!
Såhär såg såret ut igår kväll. Det jag är mest orolig över är den extrema svullnaden och jag vet ju inte hur djupt detta är heller så det måste kollas upp. Det gula är tydligen inte var utan sårvätska. 
/Lovisa
Foto/Film, Lovisas inlägg, Stallet | | Kommentera |
Upp