Veterinären

Ja till slut kom veterinären ut i alla fall. Hon började med att kolla hur såret såg ut och svullnaden, sen klämde hon och kände, skrubbade rent med vatten och såpa så såret blev helt rent. Efter det ville hon raka runt såret och han är ju aldrig klippt eller hört en klippmaskin så han fick en luva på sig och sen lyssna på ljudet men som jag misstänkte så blev han uppstressad så Marie hjälpte till och fick hålla upp ena frambenet medans hon klippte men det hjälpte inte så vi fick ge honom lugnande men det var knappt så det hjälpte heller.
 
Såret är en typisk spark skada, därav också svullnaden eftersom en sparkskada blir en krosskada också i musklerna och ligamenten runt omkring. Svullnaden har gjort att det täppt igen blodkärlen och därför är dom så utåtbuktande. Han var även vätskefylld på utsidan av låret så det är runt om hela benet. Hon kollade även hur djupt såret var men det var inte djupt (tack och lov) och det gick inte åt något håll, eller hon kom inte in i alla fall. Om det skulle vara en pinne han gått in i så kan det hända att det blivit snett in och då har ligamenten lappat över varandra och därför inte hittar någon öppning och om det skulle vara något kvar i såret så kommer det märkas ganska snabb. Men med tanke på hur såret ser ut, att det är rakt, och på det stället det sitter så är hon nästan helt säker på att den är en spark. Om det är en spark så kan det också ha blivit en spricka men den risken är minimal i och med att han inte är direkt halt eller öm, men man vet aldrig så det ska heller inte helt uteslutas. 
 
Så nu ska han få antiinflamatorisk över helgen, göra rent såret 2 ggr om dagen, tempa på kvällen innan nästa kur med medicinen för att hålla koll så han ej får feber samt promenad och sjukhage i 3-5 dagar eller tills det ser bra ut. Han är så otroligt duktig lilla killen, så snäll och så skötsam även om det inte var det roligaste. 
 
Det jobbigaste med att det är diagnos som sparkskada är att jag fick ju ta bort Ramirez som fick en sparkskada så senan nästan gick av och vi försökte rehabilitera honom under 4 år utan något bra resultat och därför fick somna in. Så detta känns så extremt jobbigt att en till ska få en sparkskada. Är det tacken man får för att man tänker på en sund hästhållning och vill att sina hästar ska gå i en hage med kompisar och inte stå själv? Jag börjar nu tveka om jag ens kommer våga släppa in honom igen. Han fick en sparkskada förra året också men då på frambenet och det blev "bara" en lårkaka utav det. Usch detta känns så jobbigt. Jag vill att han ska gå med vänner och ha ett bra häst liv, men jag vill inte heller riskera sånna här skador eller värre skador. Nej nu fick jag ännu mera att tänka på och fylla upp mitt "tomma" huvud med suck.
Såhär såg det ut efter klippning och rengöring. Nu är det bara att hålla tummarna att det sker en förändring till det bättre under helgen. 
 
Nu → sängen.
/Lovisa
Foto/Film, Lovisas inlägg, Stallet | |
Upp