Livet med unghästar

Hejhej!

Rubriken säger allt haha. Calles första galopp gick ju superbra som ni kanske läste. Andra galoppen gick inte riktigt lika bra..

 

Angelica och jag åkte upp tillsammans till stallet i fredags. Angelica och Sigge skulle springa medans jag skulle rida Calle.

Hemma på gården hände det ganska mycket när vi skulle rida iväg så jag hoppade inte upp på stallplan utan gick med han tills vi kommit över vägen. Det var nämligen lastbilar, traktorer och massa maskiner igång på gården. Dock tyckte jag han skötte sig ganska bra ändå. Flög iväg typ en gång sen gick han förbi så snällt så. Vi nästan smekte oss mot en lastbil när vi skulle gå förbi för det va så trångt. Men Calle gjorde ingenting ändå, duktiga häst!

 

När vi kommit över vägen så hoppade jag upp och sen skrittade vi en bit och sedan började vi trava. Han travade på så fint och avslappnat hela vägen fram till Lunedsvägen där vi saktade av och gick över vägen. Sen när vi kommit över så travade vi på igen ända bort till den fina sand/grusvägen. Gick förbi bommen och sen började trava och hoppades på att han skulle falla in i galopp, vilket han gjorde. Det gick jättelugnt och fint ända fram tills han blev irriterad på något då han slickade öronen bakåt och tvärnitade och drog huvudet mellan frambenen så att jag föll framåt och då skickade han på en spark i en vändning så jag flög i backen.. Hade fan inte chans att hålla mig kvar.

Calle vände hemåt i full jävla kareta och drog på spark efter spark efter spark. Man såg att han var förbannad på någnting. Troligtvis en älglus.. 

Jag tänkte att han stannar framme vid bommen som man måste ta sig förbi då han brukar va lite fjantig där. Men icke, han drog förbi och då tänkte jag bara helvete, han springer ut på vägen. Men duktig som han var så tog han skogsvägen som vi rider på istället för att springa ut på stora vägen. Den skogsstigen går nämligen längs stora vägen som går mellan Karlskoga och Storfors.

 

Angelica och jag sprang efter i full panik, jag sprang ut på stora vägen och sprang längst den samtidigt som Angelica och Sigge tog skogsstigen. Vi ropade och skrek och va livrädda båda två. Allt jag tänkte var att han kommer bli påkörd eftersom han måste över stora vägen för att komma hem.

Bilar for förbi i typ 140 och jag tänkte att dom hinner aldrig stanna om han springer ut framför dom.. Jag sprang där längs vägen och tillslut stannade en bil som sett Calle och frågade om jag ville ha skjuts tillbaka till stallet. Självklart sa jag ja. Hoppade in i bilen, ringde Angelica som hade pratat med Susanne om att gå ner till vägen och möta honom. 

När jag kom tillbaka till stallet så var Calle redan där. Han hade alltså sprungit hem hela vägen och klarat sig! Sån jäkla lättnad. Dock berättade Susanne att hon såg han springa över vägen och att en bil fick tvärnita för att inte köra på honom. Vilken jäkla tur han och vi hade!

 

Susanne hade tagit in honom och började plocka av sadel och det. Så vi ställde in honom i boxen en stund då han var väldigt uppe i varv. Väntade på Angelica och Sigge som sen kom springandes. Pratade av oss lite och lugnade ner oss. Sen tog vi på Calle grejerna igen så hoppade jag upp och red lite på banan. Där var han superlugn och vi travade runt och han skötte sig hur bra som helst. Så efter det fick det räcka. Tog in han igen och gjorde han klar. Sen släppte vi ut han i hagen och drog oss hemåt. 

 

Vilken jäkla eftermiddag vi hade måste jag säga haha! Jag skrapade händerna och fick en liten lårkaka. Inget värre än så. Det är bara på't igen! :D Jag är bara glad att ingen av oss blev skadade :)